Vad var det som hände igår? Har det någonsin gått fem stycken påkostade amerikanska dramaserier av högsta kaliber, samma kväll, på svensk tv tidigare? Jag ska inte ta det från början, utan gör istället en rankinglista över det bästa jag lyckades se under måndagskvällen:
1. The Shield
The Shield vinner tv-kvällen på grund av att hela säsongen är så snyggt uppbyggd. Veckans avsnitt ”String Theory” var ovanligt jobbigt att se. Två poliser kidnappas och mördas och hela Farmington-området börjar vända sig mot polisens nya taktik, det vill säga att beslagta all egendom som misstänks ha inhandlats med knarkpengar… det vill säga en hel del hus, bilar etc. Stor dramatik som definitivt fortsätter nästa vecka. Älskar The Shield.
2. Prison Break
Den här serien har jag sett klart, men trots att jag vet hur det går så känns det ändå löjligt spännande. Varje scen är en cliffhanger tillsynes utan att tappa i trovärdighet, som exempelvis 24. Precis som 24 så mår Prison Break bäst av att ses under en lång natt, istället för ett avsnitt i veckan där man tappar nerven. Köp på dvd!
3. Vita Huset – starten av säsong 6
Det känns konstigt att lägga Prison Break före Vita Huset. Sett över längre tid är det naturligtvis omöjligt. Men – det har gått väldigt lång tid sedan jag så det sista avsnittet på säsong 5 och dessutom gillar jag inte Donna och Josh-grejen. Samtidigt fattar jag att det här kommer att ordna sig – Vita Huset är på riktigt.
4. CSI New York
Säsongsavslutning. Jag börjar få äta upp mina tidigare kommentarer om Messer och att ingenting följs upp i CSI-serien. Utvärderingen av honom (Messer) är onekligen exakt vad jag efterfrågade. Annars tycker jag att det var ett ganska trist avsnitt och med tanke på att det var säsongens sista avsnitt var det en osedvanligt tråkig avslutning. Mac ska börja dejta igen efter hans tidigare frus bortgång. Lite magknip – javisst, men bryr jag mig egentligen – nej.
5. Commander in Chief
Mycket riktigt så är jag redan trött på den här serien. Det finns potential men det händer liksom aldrig. Geena Davis är cool – men precis som i A Leauge of Their Own så kan man inte låta bli att irritera sig på hennes präktiga uppsyn och korrekthet i alla lägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar