älskar den mäktiga satsningen...

... men hatar det supertöntiga citatet längst ned.

Varför inte slänga in "skrattfest" när ni ändå håller på TV3? En sån här liten detalj kan verkligen förstöra allting för TV-Listan, och vad är det vi kan vänta oss egentligen? "Årets bästa komediserie", som Gradvall och de flesta andra tycker... eller en fräsh Uffe Brunnberg-fars på Intiman, som Knave och TV3s marknadasavdelning vill få oss att tro? Ja, det här är en kraftig (och lite löjlig) överreaktion - men det här är viktigt god damn it. SKÄRPNING

Kritik!

TV-Listan har fått ilsken kritik. Det uppskattas. I det här fallet gällde dock kritiken (som förövrigt kom in kl. 03.00 i söndags natt) TV-Listans påhopp på den svenska översättningen av Unscripted, dvs. Oskrivna Blad. Så… för att klargöra:

När SVT konsekvent mörkar starten av sitt nya inköp, inte ger tittaren någon typ av information och dessutom lägger det på barnprogramtiden 20.00… så anser TV-Listan att det är en tydlig signal att man vänder sig till de redan insatta – som känner serien som Unscripted. Just därför känns Oskrivna Blad som en onödigt påhittig titel och just på SVT känns den till och med vilseledande... vilket kanske rent av var avsikten. När TV-Listan i godan ro satt och zappade… och digital boxen informerade om att det var ”Oskrivna Blad” på SVT så var det bara det faktum att siffran 3 inte fungerar på fjärrkontrollen som gjorde att det första avsnittet faktiskt sågs.

På svt.se står det nu att nästa avsnitt går på tisdag kl. 20.30… och TV-Listan är nästan helt säker på att det INTE var den ursprungliga sändningstiden, vilket ytterliggare späder på hatet mot Sveriges Televisions programavdelning.

Men – avsnitt fyra var hur som helst bra. Inte fantastiskt, men serien är för annorlunda/galen för att ett enskilt avsnitt ska kunna överväldiga en. Det känns väldigt bra att se serien, äkta… vilket såklart är hela poängen. TV-Listan gillar Bryan Greenberg bäst, även om Kristas utskällning av (fel) castingagent inför Sam Mendez var höjdpunkten.

Betyg på Episode 4: 7/10.

Översättare är som fotbollsdomare.

Översättare är som fotbollsdomare. Om de gör sitt jobb på korrekt vis så märker publiken inte att de är på plan/i bild över huvudtaget. På samma sätt, fast tvärtom, kan ett felaktigt utdömt kort eller ett oriktigt översatt ord få samma publik att direkt fokusera på saker som inte har med handlingen/matchen att göra. Domaren/översättaren gör då sig själva till ofrivillig huvudperson, dvs. Anders Frisk. Vad motsvarande översättare heter har TV-Listan inte koll på, men det är tveksamt om han/hon någonsin blivit mordhotad.

En av TV-Listans favoritöversättningar (tack Bulk för det klassiska mailet), som kommer från ett mycket tidigt OC-avsnitt där coola pappa Sandy visar att han är nere med kidsen genom att avsluta ett meningsutbyte med gatans version av Donnie Brascos mångbottnade Forget About It, Word. Detta översattes med det inte riktigt lika street-smarta svenska lågstadieuttrycket Tummis, en formulering som på allvar inte används sedan röd&vita rosen var hett på Södermalm 1980, och som naturligtvis ger dialogens tänkta poäng rakt motsats effekt. Detta i sin tur påverkar scenen, karaktären och hela jävla familjeförhållandet. Vem vill vara gift med en man som i vuxen ålder slänger sig med uttrycket Tummis? TV-Listan säger inte att det bara beror på det, men mamma Kirstens alkoholproblem har eskalerat under åren och familjen Cohen repade sig aldrig. Nu känns varje avsnitt som en evighetsscen i Sunset Beach. Varför Kanal 5, varför?

Och nu när det här inlägget kom att handla om OC kan TV-Listan passa på att tipsa om Peter Gallaghers soloplatta ”Seven Days In Memphis” (EPIC). Kolla in sajten och den charmigt regniga videon där OC-pappan och OC-mamman spelar ut hela det sentimentala registret till Lucinda Williams-låten Still I Long For Your Kiss (finns även på I-Tunes). Onekligen ett måste för de devota OC-fansen.

But I digress… det här skulle egentligen handla om veckans avsnitt av Unscripted, House, The Wire och Six Feet Under. Samt smygtitten på den nya serien Surface som börjar på Canal Plus inom kort. Oh well – en annan dag.

Invasion

Invasion tappar tittare och ligger på en skrämmande låg nivå nu, men jag tycker samtidigt att programmet blir bättre och bättre. Det är lite mjäkigt och och väl gulligt ibland, men såna här serier får ta genvägar tycker jag. Det hör liksom till. Hur som helst - det ska bli intressant att se vad som händer med tittandet när OS är över.

Nu kör vi!!!

Varmt välkommen på TV3:s exklusiva förhandsvisning av komediserien

My Name Is Earl

Stockholm på biograf Park, Sturegatan
Göteborg på biograf Royal, L. Nygatan 2
Malmö på biograf Palladium, Söderg. 15

My Name Is Earl är en prisbelönad komediserie som handlar om småtjuven Earl Hickey. När han blir lämnad av frun samtidigt som han blir påkörd och tappar en högvinstlott böjar han fundera. Kan det vara så att dåliga människor råkar ut för dåliga saker? Utrustad med en lista över allt trasigt han någonsin gjort försöker han ta reda på hur det egentligen fungerar med karma.

Karma is a funny thing!

Välkomna!

Ain't That A Shame

Säsongsavslutningen av The Shield blev lika stenhård och bitterljuv som TV-Listan hoppats på. Glenn Close's sista avsnitt i serien var också hennes absolut bästa, där hon fick chansen att spela ut stora delar av sitt känsloregister. Capt. Rowland gick segrande ur sin sista strid, men förlorade kriget på ett förödmjukande sätt. Vackert och sorgligt.

"Ain't That A Shame" liknade The Wire mer än någonsin, speciellt som att bägge nyligen haft identiska barscener med massivt spritintag och tal för avliden kollegor/kollega. Men också för att de hyllar antihjälten och det ärligt osentimentala, vilket gör det hela trovärdigt.

Betyg The Shield säsong 4: 8/10

Canal Plus - ge oss säsong 5 nu (eller i alla fall... snart).

Dave Chappelle hos James Lipton

Dave Chappelle gjorde två säsonger av Chappelle's Show för Comedy Central, innan han enligt Hollywood "blev galen" och åkte till Afrika. I detta möte med mästaren James Lipton, i Inside the Actors Studio, lägger Chappelle fram sin syn på saken, och gör oss alla lite klokare (och gladare). Och BTW – hur fantastisk är inte James Lipton?

Hur som helst: Klicka genast här! och sedan på de olika videoklippen. Sen är det bara att klicka på Chappelle's Show länken för previews av säsong 3. Kung!!!

"There's never been a paper bag for drugs. Until now."

”In DVD form, the series could be called “17,” since that’s how many hours a season runs without commercials; still, that’s a lot of couch time for a weekend.”
Nancy Franklin skriver fantastiska krönikor om TV i The New Yorker. Den senaste, som publiserats på nätet, handlar om “24” och du måste läsa den här.

I övrigt: är någon som kan begripa varför CSI Miami slår Prison Break på måndagar? David Caruso är hemsk och just Miami är absolut sämst av de tre versionerna. Under tiden blir Prison Break bättre och bättre. Vad är det som händer i tv-sofforna? Här får TV-Listan mycket riktigt skämmas - det är ju inte alls Miami, utan Las Vegas (som påpekas i kommentaren). Klantigt - men det ändrar egentligen ingenting i sak. Förutom kanske att jag kan förstå att kvinnor hellre ser CSI Las Vegas än Prison Break (vilket är fallet enligt mätningen), trots Wentworth Miller.

CSI Topp 3:
1. Las Vegas
2. New York
3. Miami

Commander In Cheif känns lika hett som Short Track.

Kort om de senaste kvällarna:
The Wire visade i fredags att serien är tillbaka på allvar. "All Due Respect" (avsnitt två, säsong tre) reintroducerade Omar - den homosexuella gangstern som garanterat är hårdast av dem alla. I övrigt råder det som vanligt ett smutsigt kaos på alla fronter, och nyanserna mellan gott och ont är mer eller mindre helt utsuddade. Nu kan TV-Listan sova gott igen, medveten om att veckoslutet är räddat, om nu Six feet Under skulle klappa igenom fullständigt. Just den risken känns dock inte lika överhängande som för en vecka sedan.

Måndagens avsnitt av The Shield var liksom The Wire fruktansvärt bra. Egentligen är de ganska lika som serier, även om The Wire såklart är en aning tyngre. Men bara en aning. Jag älskar säsong fyra av The Shield och jag älskar att Glenn Close äntligen fick visa sitt vansinnesuttryck. Stenhårt. Om en knapp vecka, på måndag, väntar säsongsfinalen - och det känns onkeligen en aning bitterljuvt. Avsnittet heter mycket riktigt "Ain't That A Shame".

Brothers In Arms

Äntligen är OS-ballen här. Två raka guld på mäktigaste möjliga sätt. Otroligt coolt.

Jag har inte haft såna rysningar i kroppen sedan i går natt kl. 00.30… då President Bartlett mitt i den oväntade piskande tropiska stormen, endast iklädd kavaj och med oregerligt hår börjar sin långa promenerad till presskonferensen, till tonerna av Dire Straits "Brothers in Arms". Aldrig har en låt tonsatt och förstärkt en avgrundskänsla så perfekt. Det momentet och det avsnittet, avslutningen av säsong två, är fortfarande något av det absolut bästa jag någonsin sett på TV. Pur kärlek. Så fruktansvärt bra att jag får gåshud här och nu bara av att tänka på det.

Vita Huset LOVE.

These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you’ll return to
Your valleys and your farms
And you’ll no longer burn
To be brothers in arms

Through these fields of destruction
Baptisms of fire
I’ve watched all your suffering
As the battles raged higher
And though they did hurt me so bad
In the fear and alarm
You did not desert me
My brothers in arms

There’s so many different worlds
So many differents suns
And we have just one world
But we live in different ones
Now the sun’s gone to hellA
nd the moon’s riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die
But it’s written in the starlight
And every line on your palm
We’re fools to make war
On our brothers in arms

En trist tv-vecka är över.

TV-Listan lämnar den här trista tv-veckan bakom sig med följande kommentarer:

Six Feet Under - sedan "Nateyboy" lämnade sin kommentar efter avsnittet/inlägget föra veckan så har jag haft en obehaglig känsla i kroppen. Tanken på att säsong 5 skulle kunna sluta på något annat sätt än i ren triug har liksom inte ens funnits på kartan - men nu hade ett frö av tvivel såtts. Och mycket riktigt var veckans avsnitt en ordentlig besvikelse där egentligen ingenting hände. Mest irriterande var Ricos plötsliga sinnesförvirring som raserade alla chanser till försoning med Vanessa. Förhoppningen är såklart att "Nateyboy" (och enligt honom, SFU-fans i allmänhet som redan sett klart hela säsong 5) har fel - och att "Eat a Peach" helt enkelt var ett olycksfall i arbetet. Vi får se helt enkelt.

Betyg: 7/10

The Wire började inte riktigt så starkt som jag hade önskat/hoppats. Frågan är om det ens är möjligt att komma i närheten av säsong 2, kan det verkligen förväntas? Skit samma – huvudsaken är att det är igång och att TV-Listan redan bestämt sig för att älska det.

Betyg: 7/10

Veronica Mars har redan tappat för mycket. Allt det som kändes nytt och coolt i början... har nu blivit tramsigt och påklistrat. Serien får givetvis en chans till revansch, men fortsätter det såhär är TV-Listan inte så imponerad.

Betyg: 6/10

The Shield-avsnittet "Back In The Hole" var helt ok. Den stenhåda scenen där Rowland (Glenn Close) förhör/pressar/hotar/förnedrar Antwon Mitchell är något av en klassiker. Trots det känns det som att hela upplösningen (om detta nu var upplösningen) på fighten mellan Antwon och Mackey slarvades bort lite grann. Förhoppningsvis/förmodligen är det inte över än.

Betyg: 8/10

Prison Break rullar på och blir som sagt bättre och bättre… samtidigt som Commander In Chief blir sämre och sämre. Unscripted är grym på sitt sätt och förtjänar mer uppmärksamhet. Precis som K-Street så har den liksom tappats bort i SVT’s enorma programutbud - och garanterat glömts bort av deras obefintliga pr-avdelning. Hade hellre sett den på Canal + eller till och med TV4.

TV-Listan avskyr CSI Miami… och mest av allt David Caruso. Det enda (ja, det ENDA) som gör serien värd att se är Emily Procter, som tidigare, bland mycket annat, spelade Ainsley Hayes i Vita Huset. En otroligt bra roll som skakade om säsong 2 och skapade ny dynamik i gruppen runt presidenten. Apropå det så känns säsong 6 faktiskt ganska lovande hittills. TV-Listan dubblerar och ser igenom hela dvd-boxen samtidigt som säsong 6 går på SVT. I det tempot som boxen slukas så kommer dvd'n att dra det längsta (eller snabbaste kanske i det här sammanhanget) strået.

LL's tänder.

First things first. Ikväll börjar The Wire 3 kl. 22.30 på SVT 2 – dvs. mitt under pågående avsnitt av Six Feet Under på Canal +. Det påminner lite om The Thrilla in Manilla om ni förstår. Vi snackar tungviktsmöte på klassisk nivå! TV-Listan väljer SFU och spelar in The Wire – och sen avrundars det hela med de sista avsnitten av Vita Huset säsong 1 (DVD). Älskar fredagskvällen.

Den återkommande frågan är såklart: Varför kan inte SVT få sin pressavdelning att fungera på normalt sätt? Uttrycket "tvål i tablån" är fortfarande ett av mina favoritcitat. Den gången handlade det om att förklara varför det gick år och dar mellan Sopranos-säsongerna.

Onsdagen var en stor dag för TV-Listan och House. Först TV4s screening av nya program – där Piloten visades på bioskärm. TV-Listan var våldsamt bakfull efter ett Averna Sour-race på Centro, som aldrig tog slut, men i biosalongens mörker kändes den bitande sarkasmen som det hemliga botemedlet. Jag klev ut i dagsljuset helt renad. I övrigt var det lite otäckt att jämföra Piloten med det första avsnittet av säsong 2 – där allt är version 2.0. Färgerna, dialogen, frisyrerna, sminket, miljön etc. Allt är uppfräschat till max. Det absolut bästa med hela avsnittet var LL’s nya tänder (som det inte går att hitta en enda bild på). Han såg sjukt rolig ut… vilket väl inte riktigt var meningen antar jag. Hur som helst så gick det inte att sluta skratta.

Betyg på avsnitt 1, säsong 2: 7/10.

House startar på TV4 senare i höst.