Det var kul att se, med en veckas fördröjning, hur Howard Stern helt plötsligt dök upp i både Letterman och The Daily Show. (Jag missade i och för sig Leno, men jag antar att det bara var New York-baserade redaktionerna som brydde sig). Howard, som är trött på att ständigt bli censurerad/bötfälld av FCC (they were killing my creativity), har tagit sitt pick och pack och flyttat till satellitradions förlovade land, typ.
Och allt jag kan tänka är: hur orkar han? Och direkt efteråt: hur orkar folk bry sig om Howard Stern? Allvarligt talat, vem vill ha Howard i 100 satellitkanaler eller i sin mobiltelefon? Ja, jag vet att han har tio miljoner lyssnare, men det betyder inte att de har rätt. Speciellt inte nu, 2006. Jag har tidigare känt mig helt likgiltig. Jag menar, om han vill prata med strippor och ta hem enkla poäng med korkade "kontroversiella" ämnen/uttalanden så är väl det fine. Men nu börjar jag faktiskt avsky honom. Bort från min TV.
Då är det mycket roligare att tänka sig hur den svenska motsvarigheten skulle kunna te sig. Någonting med ”Bobo Krull signar rekordavtal för att lansera DAB-radio”. Undantaget att Pagrotsky redan dragit i handbromsen… och att ingen, verkligen INGEN, bryr sig om Bobo Krull.
Och för den som inte visste det så visades Howards Sterns program även i tv (exakt - precis som Annika Lanz!) och därför kvalar det in på TV-Listan.
Anyway.
House: Så nu är Vogler borta och det är grymt synd tycker jag. Den övertygade och självklare Vogler var den perfekta motvikten till House minst sagt excentriska beteende, och det behövdes verkligen. Och jag är också lite orolig för var den lilla kärleksaffären mellan House och Cameron ska ta vägen? Nej, tills vidare är jag av uppfattningen att Cameron borde ha lämnats åt sitt öde och istället skulle Petra Gilmar anställts. Hon hade passat perfekt. På plussidan så är House mobbning av Chase fortfarande väldigt rolig. Sammantaget var ”Kids” ett helt okej avsnitt, men absolut inte ett av de bästa.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar