Gradvalls utmärkta krönika i nya Café har jag redan nämnt, men den text som verkligen säger en hel del om vad som gäller just nu är Hans Wiklunds text i samma nummer. "Filmen är Död" är rubriken och syftar till det paradigmskifte underhållningsindustrin genomgår just nu. Från film, till tv. Jag gillar verkligen Wiklund och att han nu går ut och biter den hand som föder honom är naturligtvis helt rätt. Den här texten bör läsas av alla med ett starkt tv-intresse. Nu.
Six Feet Under är sorgligare än någonsin. Avsnittet "Hold My Hand" var vackert, sant och förkrossande tröstlöst. Ett tålmodigt tragglande i samtliga relationer, med vardagsproblem som verkar olösliga. Bäst/värst är Ruth och Georges interna om ett värdigt liv kontra kärlek, och Claire som dras med i Billys plötsligt impulsiva och känslomässiga beteende, som enbart beror på att han i smyg slutat ta sin medicin. Ingenting bra kan komma ur någon av de relationerna. Ibland är det så antar jag, att ett förhållande aldrig är så fint och ärligt som när det spricker och går sönder. Det är det jag sitter och väntar på nu. Melankoli ska aldrig underskattas.
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar