I love the smell of a cover up in the morning.

Måndagar handlar numera bara om CSI NY och The Shield. Vi börjar med The Shield.

Det här avsnittet, Tar Baby, innebar en definitiv tempohöjning för säsong 4. Dialogen smattrade och det bjöds på stekheta konfrontationer, internhumor (på Dutch’s bekostnad såklart) och rap-referenser (Method Man). Kort sagt så älskade jag det här. På senare tid har jag gått och funderat på två saker:

1. När ska Antwon Mitchell konfrontera Shane's rasistiska nedvärderande stil?
2. Hur och när ska Aceveda attackera Monica Rowland på riktigt?

Bägge frågorna fick sitt svar i det här avsnittet. Antwons övertydliga motdrag (svaret på den ”misslyckade kommunikationen”) var lika hänsynslöst avskyvärt som genialiskt. Nu äger han Shane och Army, vilket naturligtvis ytterliggare kommer att försvåra samarbetet med Mackey. Att Antwon nu visat sitt rätta ansikte känns förresten både bra och trovärdigt. Likaså att Acevedas politiska erfarenhet vann honom en seger, ang. rätten att beslagta egendom köpt med ”knarkpengar”, över Rowland inför befolkningen i Farmington. Men Glen Close har knappast tagits in i serien för att få stryk en hel säsong så håll utkik efter comebacken!

Det snyggaste och mest övertygande med hela säsong 4 hittills är att författarna/regissörerna (i det här fallet Guy Ferland) lyckats få Anthony Anderson (Antwon Michell) att verka trovärdig som knarkhandlande gängledande roughneck. Han har ju annars under hela sin karriär haft en tendens att dyka upp i exakt samma roll om och om igen, som den tjocka lallande tokstollen som säger lustiga saker och slår sig själv hela tiden. Grym casting.

Avsnittets betyg: 9/10.

CSI NY är fortfarande officiellt inne på säsong 1. Inte 2, som jag skrivit tidigare. Detta beror på att det är 24 avsnitt per säsong och att Kanal 5 valde att bryta upp dem, så tekniskt sett är det del 2 av säsong 1.
Eh, hur som helst…

Man får ta CSI-serien för vad det är och på sin egen skala var det här ett bra avsnitt.

Gary Senise får i vanlig ordning leverera ett par perfekta citat, bland annat Apocalypse Now-referensen : I love the smell of a cover up in the morning.

En sak som stört mig länge är Messer och Burn’s överdrivna New York-dialekt. Det har verkligen nästan förstört hela serien för mig, tills jag nyligen gjorde min hemläxa och upptäckte att bägge, Carmine Giovinazzo och Vanessa Ferlito, är födda och uppvuxna i just New York. Staten Island och Brooklyn för att vara exakt. Plötsligt känns det hela väldigt äkta istället. Så kan det gå.

Vanessa Ferlito är förresten kanske snyggast på tv just nu. Eller?

Avsnittets betyg: 7/10.