lördag, december 31, 2005

Commander in Chief


TV4 har rättigheterna till två potentiella mainstream-succéer nästa år: House (som redan visas av Canal +) och ABC’s hit-serie om Amerikas förste kvinnliga president, Commander in Chief. House kommer såklart få sitt erkännande på TV4, som den högkvalitativa och nyskapande serie det är, men jag tror faktiskt att Commander in Chief kan lyckas ännu bättre.

Och Commander in Chief börjar onekligen lovande. Geena Davies vicepresident Mackenzie Allen informeras om att den sittande presidenten har fått Stroke, och hastigt och lustigt befinner sig hon och hela hennes familj i Vita Huset. Faktum är att just den biten känns trovärdig och inte alls speciellt långt borta.

Serien håller ett högt tempo från början och intrigerna och konfrontationerna är många. Till skillnad från Vita Huset så ligger seriens fokus mycket mer på presidenten och utgår från hennes synvinkel. Dialogen är enklare och rakare med mindre jargong och politisk humor, vilket kommer att göra det enklare för fler att hänga med och känna sig delaktiga.

Seriens knorr ligger i att Mackenzie Allen är independent, dvs. inte knuten till vare sig republikaner eller demokrater. Detta gör att hon slipper rätta sig efter partipolitik under de två år hon har på sig att styra landet, vilket i sin tur leder till fler möjligheter för seriens författare.

Ett par märkliga och lite konstlade situationer/scener tvingas in för att få ihop det hela. Tillexempel:
Mackenzie Allen ombeds först att avgå och planerar att göra så tills det tilltänkta alternativet, den makthungrige ultrakonservative Nathan Tempelton (Donald Sutherland), under ett kort samtal totalt frångår sin roll som politisk räv. Genom att sätta rekord i republikanska klichéer och samtidigt förolämpa kvinnor över hela världen tvingar han Mackenzie att tillsist välja presidentämbetet för landets bästa. (snyft).

Betygen på diverse amerikanska forum har snittat runt 8/10, vilket är högre än mitt första intryck (de två första avsnitten). Mitt första betyg blir 7/10, men jag misstänker att jag kommer tappa intresset relativt snabbt när den första ruschen lagt sig.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det Commander in Chief verkligen gör för mig är att visa på Vita Husets storhet. Jag fick i veckan se dvd-boxarnas heliga graal, Vita Huset säsong 1-6, i en fulländad låda. Efter att ha sett och jämfört respektive första avsnitt så är klasskillnaden markant i allt ifrån presentationen av karaktärerna till dialogen. Herregud – när Bartlett gör entré för första gången och lågmält skäller ut den kristna högern så stannar klockorna. Vi pratar Hysénklass. Tv blir helt enkelt inte bättre än så.


2006 rivstartar som alla vet med Prison Break på TV3 (2/1) och sista säsongen av Six Feet Under (6/1) på Canal +, som dessutom visar The Making of ROME nu i början av januari – håll utkik efter det. Vi ses i tv-soffan!


Gott Nytt År.

Inga kommentarer: