Brothers In Arms

Äntligen är OS-ballen här. Två raka guld på mäktigaste möjliga sätt. Otroligt coolt.

Jag har inte haft såna rysningar i kroppen sedan i går natt kl. 00.30… då President Bartlett mitt i den oväntade piskande tropiska stormen, endast iklädd kavaj och med oregerligt hår börjar sin långa promenerad till presskonferensen, till tonerna av Dire Straits "Brothers in Arms". Aldrig har en låt tonsatt och förstärkt en avgrundskänsla så perfekt. Det momentet och det avsnittet, avslutningen av säsong två, är fortfarande något av det absolut bästa jag någonsin sett på TV. Pur kärlek. Så fruktansvärt bra att jag får gåshud här och nu bara av att tänka på det.

Vita Huset LOVE.

These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you’ll return to
Your valleys and your farms
And you’ll no longer burn
To be brothers in arms

Through these fields of destruction
Baptisms of fire
I’ve watched all your suffering
As the battles raged higher
And though they did hurt me so bad
In the fear and alarm
You did not desert me
My brothers in arms

There’s so many different worlds
So many differents suns
And we have just one world
But we live in different ones
Now the sun’s gone to hellA
nd the moon’s riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die
But it’s written in the starlight
And every line on your palm
We’re fools to make war
On our brothers in arms