Produktionsbolagshumor...

Micke Svensson har varit på Hachette-förlaget sedan urminnes tider. När han nu till sist tog mod till sig och bytte bransch, till Filip & Fredriks produktionsbolag Paris-Dakar, firade han det hela med att spela in en kortfilm om tv-branschens förträfflighet. Den är väldigt väldigt rolig, om än något (årets underdrift) intern! Passa på att se den här innan Mats Rydström plockar bort den från Cafés server.

Reprisernas kväll

Ikväll börjar Entourage om på Canal +. De fyra första avsnitten med start klockan 22:00. Samtidigt kör TV3 reprisen av Prison Break's två första avsnitt.

Dave Foley

Celebrity Poker är bara så bra som de amatörspelande b, c och d-kändisar producenten lyckats få ihop för kvällen, och det kan således skifta rätt kraftigt i kvalité och underhållning. Mitt i all improviserad oreda sitter Dave Foley och förolämpar sina gäster hela vägen till banken. Som programledare för Celebrity Poker är han genialisk i all sin ironi och drypande sarkasm. Spelarna i ”losers lounge” ser oftast bara fåraktigt generade ut. Bisittaren Phil Gordon, som bara är där för att skänka någon slags trovärdighet åt programmet, får också sina slängar av sleven – nästan alltid med en gayreferens på köpet. Phil’s svar är alltid, ALLTID, världens sämsta låssasskratt. Hatar Phil Gordon.

Dave Foley såg jag för första gången i Kids in the Hall, den kanadensiska studentversionen av Saturday Night Live, typ. Jag älskade programmet trots att jag var lite för ung för att fullt ut greppa de oändliga (homo-)sexanspelningarna som allt som oftast var det som gjorde sketcherna så roliga och unika. Min favoritsketch, som upprepades i oändlighet, var Head Crusher, som senare utvecklades till Head Crusher vs. Face Pincher. Otroligt roligt när olika personer ska krossas på långt håll, mellan tumme och pekfinger. Fast så här i text låter det värdelöst inser jag nu. You had to be there I guess.

En av de första sit-coms jag lärde mig att älska var News Radio (1995-1999), där Dave Foley spelade stationschef på en minst sagt disfunktionell radiostation. (Daves karaktär var ungefär den diametrala motsatsen till hur Daniel Åkerman drev NRJ i början av 2000-talet, annars påminde stationerna rätt mycket om varann i all sin hybris/förvirring). NewsRadio hade en rätt fantastisk rolbesättning med bland andra Andy Dick som man i efterhand har förstått spelade sig själv, precis som han alltid gör; Maura Tierney som sedan dess spelar Abby, min favoritkaraktär i ER; John Lovitz och inte minst Phil Hartman. Phil Hartman är en av de bästa komikerna på tv någonsin och NewsRadio är så vitt jag vet det sista han gjorde innan han sköts till döds av sin fru 1998.

Hur som helst – Dave Foley är värd en extra koll men hoppa för all del över Celebrity Poker. Gå istället in på närmaste onlinebutik och köp NewsRadio på dvd. Det är definitivt värt det.

"Buffy the friend slayer"

Jag är helt klart uppspelt. Såhär: Jag trodde att Prison Break skulle vara bra, men jag hade ingen aning om att det skulle vara mästerligt. Jag vill inte gå händelserna i förväg och älska serien riktigt än, samma misstag jag gjorde med Lost, men konstaterar att de första avsnitten slog alla förväntningar. Definitivt mer än bara hype.

För det första: Tempot, herre min gud, Tempot. Att under två avsnitt lyckas förklara hela handlingen som samtidigt låta karaktärerna växa är inget annat än imponerande. Man förstår direkt hur allting hänger ihop och varje scen känns som en cliff hanger. Den eskalerande raskonflikten i fängelset skapar miljö och möjlighet för författaren Paul Scheuring att spela ut karaktärerna mot varann, så att de snabbt men trovärdigt bekänner färg (häpp) så att säga. Mycket snyggt.

Och förresten: Det är nästan så att man måste besöka ett amerikanskt fängelse för att se om det verkligen är som i Prison Break, OZ etc. Är cellerna verkligen staplade skokartonger, praktiskt taget öppna, vända mitt emot varandra? Hur många mord sker egentligen inne i fängelserna?

Äntligen gör TV3 någonting rätt!!! Tårta till personalen. Peter Stormare har (tillsammans med massiv utomhusreklam) använts med ypperlig tajming för att lansera serien. Dessutom gör han äntligen en riktigt bra roll igen. Hans karaktär, John Abruzzi, är perfekt i sin desperata utsatthet maskerad som stenhård (fd.) maffiaboss. Paniken lyser igenom när han tvingas klippa av en tå på Michael Scofield. Och hur snygg, och för den delen bra, är Wentworth Miller? Det här kan bli någonting riktigt riktigt bra!

Starten på Prison Break får 8/10, with a bullet.

The Shield håller spänningen uppe. Ännu ett mycket bra avsnitt som driver vidare mot den oundvikliga och annalkande smällen, då Shane till sist måste konfronteras av Vic, Vic av Rowland och Rowland av Aceveda. Avsnittets titel "Insurgents" (def: Rising in revolt against established authority) anspelar naturligtvis på alla de problem som nu byggs upp på stationen. Stressen och pressen tvingar alla att köra taggarna utåt.

Att Dutch bjuder ut Vic’s ex kändes minst sagt märkligt, men samtidigt väldigt roligt. Dutch är underskattad av alla och det känns som att han kommer att få sin upprättelse till sist. Heja Dutch.

Betyg: 8/10

CSI NY: Gary Sinise’s ”Mac” har det kämpigt. Förra veckan var det Messer som var uppstudsig och den här veckan var det Stella Bonasera som klev över gränsen (och bland annat droppade repliken "Buffy the friend slayer" om överklasstjejen som av misstag sålt heroin till sina klasskompisar) och fick en reprimand. Apropå det så vill jag veta mer om varför Messer agerade som han gjorde – det är svagheten med CSI, och fristående avsnitt i allmänhet, att de aldrig riktigt följer upp någonting. Det gör att karaktärerna blir ytliga och det är omöjligt att bry sig om någonting annat än storyn. Men det kan väl vara bra så antar jag…

Till sist

FOX bjuder på slanglexikon för den som har svårt att hänga med i Prison Break. Väldigt underhållande såklart:
Michael: “I’ve got no BEEF with you.”BEEF: Conflict; a score to settle.

Apropå Beef – ingen säger det bättre än Mos Def och Taleb Kweli aka Blackstar som under sitt framträdande på Chapelle Show berättar för oss vad Beef egentligen är. Köp dvd’n, framträdandet ensamt är värt pengen!

ÅRSBÄSTALISTAN

Och som sista inlägg i år kommer här årsbästalistan. Nu kör vi:

1. CSI LAS VEGAS – GRAVE DANGER

Tarrantinos fascination/passion för CSI ledde till att han fick regissera säsongsavslutningen som först visades fristående på Canal + och sedan på ordinarie tid på Kanal 5. CSI har aldrig varit bättre och enligt min mening var det årets tv-höjdpunkt.

2. ENTOURAGE – säsong 1 + 2

Entourage var årets överraskning och tillika bästa serie. Jeremy Pivens sanslösa, underbara och fullkomligt skrupelfrie agent Ari var dessutom årets bästa karaktär. Jag älskar allting med den här serien!

3. THE WIRE – säsong 2

På min världens-bästa-serier-någonsin lista är The Wire topp 3 alla dagar i veckan. Bägge säsongerna har varit 10/10 och säsong 3 är utan tvekan den serie jag ser fram mest emot under 2006.

4. CARNIVALE – säsong 2

Just det! Carnivale tvingade tittaren att ifrågasätta vad i helvete man höll på med både en och två gånger under åren. För på ytan hände ingenting. Och trots att säsong 1 var fantastisk i sin dramatik, nerv och övernaturlighet så var det samtidigt tålamodskrävande till max. Handlingen bars hela tiden varsamt fram av karaktärerna. I säsong 2 fortsätter resan i samma tempo men spänningen byggs upp undan för undan och upplösningen episk. Vi serveras den sista, men alltid återkommande, striden mellan ont och gott på ett chockerande sätt. Jag tror inte på gud men jag tror på Daniel Knauf.

5. HOUSE – säsong 1

6. THE SHIELD - säsong 4.

7. WEEDS – säsong 1

8. THE OFFICE – am version.

9. TREDJE SKIFTET – sista säsongen

För sättet de under de två sista säsongerna lyckades vända en ganska trist mainstreamserie till någonting helat annat, nämligen en smart och angelägen historia om personer man bryr sig om. Brandmännen skrevs ut och in kom i stället en superskurk spelad av Gene Simmons! Fy Fan vad smart. Personligt. Och bra. Extra poäng för den snygga avslutningen också.

10. EXTRAS

Fan, nu när jag skrev in serien på 10’e plats blev jag plötsligt lite osäker på om den platsar överhuvudtaget. Fast å andra sidan så är scenerna med Kate Winslet och Samuel L Jackson så underbart pinsamma att skämskudden får sista ordet: Klart den ska vara med. Dåså.

Missarna:

SVT lägger Säsong 6 av Vita Huset i SVT 24. Hur sjukt är det? Det är så sjukt att serien (läs: Kanalen) nu har så få tittare att det inte ens ratar. Hatar SVT. Apropå det:

Kommer Sopranos tillbaka? (från svt.se):
SVT kommer att sända även säsong sex av Sopranos. Avsnitten är dock inte inspelade än och vi kan därför inte visa dem förrän tidigast 2007.

Nip/Tuck – säsong 2 sög hårt. Nu kommer säsong 3 (!) på SVT under 2006. Hmmm.

LOST - jag känner mig sviken av Lost. Det lovade någonting som det aldrig kunde hålla. Och vad i helvete hände med isbjörnen?

--

Tillsist: Jag lägger ROME utanför den här listan för att ge den en andra chans. Vi får se i slutet av 2006. Detsamma gäller Vita Huset säs. 6 som visas på SVT från den 23 januari - samma tid som The Shield. The Daily Show är egentligen ingen serie och hamnar därför, oavsett hur mycket jag älskar den, utanför årslistan.

TV LISTAN: nytt år nytt utseende, perfekt för 2006.

Commander in Chief

TV4 har rättigheterna till två potentiella mainstream-succéer nästa år: House (som redan visas av Canal +) och ABC’s hit-serie om Amerikas förste kvinnliga president, Commander in Chief. House kommer såklart få sitt erkännande på TV4, som den högkvalitativa och nyskapande serie det är, men jag tror faktiskt att Commander in Chief kan lyckas ännu bättre.

Och Commander in Chief börjar onekligen lovande. Geena Davies vicepresident Mackenzie Allen informeras om att den sittande presidenten har fått Stroke, och hastigt och lustigt befinner sig hon och hela hennes familj i Vita Huset. Faktum är att just den biten känns trovärdig och inte alls speciellt långt borta.

Serien håller ett högt tempo från början och intrigerna och konfrontationerna är många. Till skillnad från Vita Huset så ligger seriens fokus mycket mer på presidenten och utgår från hennes synvinkel. Dialogen är enklare och rakare med mindre jargong och politisk humor, vilket kommer att göra det enklare för fler att hänga med och känna sig delaktiga.

Seriens knorr ligger i att Mackenzie Allen är independent, dvs. inte knuten till vare sig republikaner eller demokrater. Detta gör att hon slipper rätta sig efter partipolitik under de två år hon har på sig att styra landet, vilket i sin tur leder till fler möjligheter för seriens författare.

Ett par märkliga och lite konstlade situationer/scener tvingas in för att få ihop det hela. Tillexempel:
Mackenzie Allen ombeds först att avgå och planerar att göra så tills det tilltänkta alternativet, den makthungrige ultrakonservative Nathan Tempelton (Donald Sutherland), under ett kort samtal totalt frångår sin roll som politisk räv. Genom att sätta rekord i republikanska klichéer och samtidigt förolämpa kvinnor över hela världen tvingar han Mackenzie att tillsist välja presidentämbetet för landets bästa. (snyft).

Betygen på diverse amerikanska forum har snittat runt 8/10, vilket är högre än mitt första intryck (de två första avsnitten). Mitt första betyg blir 7/10, men jag misstänker att jag kommer tappa intresset relativt snabbt när den första ruschen lagt sig.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det Commander in Chief verkligen gör för mig är att visa på Vita Husets storhet. Jag fick i veckan se dvd-boxarnas heliga graal, Vita Huset säsong 1-6, i en fulländad låda. Efter att ha sett och jämfört respektive första avsnitt så är klasskillnaden markant i allt ifrån presentationen av karaktärerna till dialogen. Herregud – när Bartlett gör entré för första gången och lågmält skäller ut den kristna högern så stannar klockorna. Vi pratar Hysénklass. Tv blir helt enkelt inte bättre än så.

2006 rivstartar som alla vet med Prison Break på TV3 (2/1) och sista säsongen av Six Feet Under (6/1) på Canal +, som dessutom visar The Making of ROME nu i början av januari – håll utkik efter det. Vi ses i tv-soffan!

Gott Nytt År.

Det nya Ally McBeal

Idag har jag njutit mig igenom säsong 1 av både Chapelle Show och The Wire – en liten julklapp till mig själv kan man säga. Dessutom, som alltid på en tisdag, Grey’s Anatomy.

Grey’s Anatomy är det nya Ally McBeal. Jag ser det så tydligt och vet var det är på väg, men kan ändå inte sluta gilla serien mer och mer. Förutom att Meridith då och då med sin berättarröst rör sig farligt nära Felicity’s förnumstighet, så är avsnittens titlar, exempelvis kvällens ”If Tomorrow Never Comes”, alltid extra övertydliga i sin anspelning på den new age-iga sensmoralen… som i sin tur ALLTID sitter som en smäck i slutet av varje program. Carpe Diem. Igen.

Men, som sagt, samtidigt är det smittande charmigt just nu. Rollbesättningen är klockren och nu när alla karaktärer börjar hitta hem så känner man igen sig tillräckligt mycket för att kunna följa storyn som en lättläst novell. Vilket är exakt vad man vill kl. 21.00 en tisdag. Jag sitter och undrar saker som när å när ska stackars George ta mod till sig att prata med Meridith och hur ska hon i sin tur sänka honom på ett värdigt sätt. Lite läskigt, men jag vill verkligen veta.

Avsnittets betyg: 7/10

Dagen i övrig har ägnats åt två av mina absoluta favoriter på tv de senaste åren. The Wire och Chapelle Show. The Wire håller jag där uppe med Six Feet Under och säsong 1 är verkligen så otroligt värd att köpa. Detsamma, men mer bara för att kunna plocka fram då och då, gäller Chapelle Show. Vissa sketcher och för den delen artistframträdanden (som han är helt unik med) är pur världsklass. Chris Rock-klass kanske man kunde säga… om det inte vore för att allt Christ Rock gjort efter och utanför stand up-scenen, inkl. nya serien Everybody Hates Chris, suger.

I love the smell of a cover up in the morning.

Måndagar handlar numera bara om CSI NY och The Shield. Vi börjar med The Shield.

Det här avsnittet, Tar Baby, innebar en definitiv tempohöjning för säsong 4. Dialogen smattrade och det bjöds på stekheta konfrontationer, internhumor (på Dutch’s bekostnad såklart) och rap-referenser (Method Man). Kort sagt så älskade jag det här. På senare tid har jag gått och funderat på två saker:

1. När ska Antwon Mitchell konfrontera Shane's rasistiska nedvärderande stil?
2. Hur och när ska Aceveda attackera Monica Rowland på riktigt?

Bägge frågorna fick sitt svar i det här avsnittet. Antwons övertydliga motdrag (svaret på den ”misslyckade kommunikationen”) var lika hänsynslöst avskyvärt som genialiskt. Nu äger han Shane och Army, vilket naturligtvis ytterliggare kommer att försvåra samarbetet med Mackey. Att Antwon nu visat sitt rätta ansikte känns förresten både bra och trovärdigt. Likaså att Acevedas politiska erfarenhet vann honom en seger, ang. rätten att beslagta egendom köpt med ”knarkpengar”, över Rowland inför befolkningen i Farmington. Men Glen Close har knappast tagits in i serien för att få stryk en hel säsong så håll utkik efter comebacken!

Det snyggaste och mest övertygande med hela säsong 4 hittills är att författarna/regissörerna (i det här fallet Guy Ferland) lyckats få Anthony Anderson (Antwon Michell) att verka trovärdig som knarkhandlande gängledande roughneck. Han har ju annars under hela sin karriär haft en tendens att dyka upp i exakt samma roll om och om igen, som den tjocka lallande tokstollen som säger lustiga saker och slår sig själv hela tiden. Grym casting.

Avsnittets betyg: 9/10.

CSI NY är fortfarande officiellt inne på säsong 1. Inte 2, som jag skrivit tidigare. Detta beror på att det är 24 avsnitt per säsong och att Kanal 5 valde att bryta upp dem, så tekniskt sett är det del 2 av säsong 1.
Eh, hur som helst…

Man får ta CSI-serien för vad det är och på sin egen skala var det här ett bra avsnitt.

Gary Senise får i vanlig ordning leverera ett par perfekta citat, bland annat Apocalypse Now-referensen : I love the smell of a cover up in the morning.

En sak som stört mig länge är Messer och Burn’s överdrivna New York-dialekt. Det har verkligen nästan förstört hela serien för mig, tills jag nyligen gjorde min hemläxa och upptäckte att bägge, Carmine Giovinazzo och Vanessa Ferlito, är födda och uppvuxna i just New York. Staten Island och Brooklyn för att vara exakt. Plötsligt känns det hela väldigt äkta istället. Så kan det gå.

Vanessa Ferlito är förresten kanske snyggast på tv just nu. Eller?

Avsnittets betyg: 7/10.

Blessed is he who delivers this asshole onto me

“From strolls down the red carpet to a singing gig at a baseball game, Skyler Stone can get anything he wants for free. Why? Because he's a con man.”

CON är en ny serie som startar på Canal + i slutet av januari. Sändningstid är relativt sen, vilket dessvärre inte innebär att CON är speciellt hård eller explicit. Tvärtom är den trots sitt lovande namn hemskt PC. Hur som helst. Skyler Stone är mannen, The CON, som tar koncept som The Jamie Kennedy Experiment och Punked till en ny nivå. Han inte bara förnedrar ont anande människor, vilket alltid är underhållande, han får dem även att ge honom allt han vill ha gratis. Och då menar jag allt från en lunchhamburgare på McDonalds till en hel dags tjänster från en snobbig svindyr salong där personalen tror sig medverka i Extreme Homeless Makeover.

Kort sagt – det handlar om att skaffa sig saker och ting gratis och samtidigt skratta åt dem som bistår.

CON, som i USA visas av Comedy Central, är bitvis är riktigt smart men lika ofta bara jobbig. Jobbig på samma sätt som en lite för högljudd lillebror, ni fattar. Jag halvligger obekvämt i soffan, med skämskudden på behörigt avstånd, och ler sådär lite motvilligt. Kanske är det en fråga om ålder och målgrupp? Jag tycker idén känns gjord på det stora hela, även om det som sagt finns ett nytt tänk i CON som jag (tydligen!) uppskattar. Detaljer som: ”We’re gonna MSH”, där MSH står för Make Shit Happen, är ett uttryck som jag vet kommer vrålas bakom en och annan bardisk i vinter. Om inte annat från mig, på Centro, varenda vecka!

Betyg på CON: 6/10.

Samtidigt rullar The Shield vidare. Acevedas problem på det personliga planet fortsätter och tycks kunna bli en riktig rysare. Minnena av våldtäkten är fortfarande inte bearbetade och nu när han tycker sig ha fått en carte blanche av sin fru (do what you have to do to get it out of your system) så söker han ”professionell” hjälp.

Under tiden söker Vic hjälp från gatan och levererar en topp-10 replik på kuppen: Blessed is he who delivers this asshole onto me. Undermeningar, någon?

Shane blir ovetandes påkommen med handen i fel kakburk och luras till att på nytt söka sig till the Strike Team. Kung.

Betyg: 8/10

Säsongsavslutning av ER. Vad i all världen hände med min serie? Pung.

Betyg: 5/10.

Måndagar etc.

Kort kommentar om måndagar: Man hatar dem.
Å andra sidan kan man komma hem till: CSI New York, ER och The Shield.

CSI New York börjar de onkeligen hitta rätt. Hamnavsnittet luktade The Wire lång väg.
The Shield såklart redan där. Jag älskar Monika Rowland (Glen Close) och det faktum att henns rollfigur sakta byggs upp för att oundvikligen konfronteras med Vic Mackey och/eller Aceveda.

listor

Bullz-eye är onekligen där när det handlar om TV. Deras topplista är värd en titt:

1. 24
2. Sopranos
3. Scurbs
4. Entourage
5. Arrested Development
6. Deadwood
7. The Sheild
8. Six Feet Under
9. South Park
10. Lost
11. House
12. Family Guy
13. Chapelle Show
14. Curb your enthusiasm
15. The Simpsons

TV LISTAN 051211

Vansinnigt stressig vecka... så här kommer en kort sammanfattning med en dessutom något förkortad tv-lista.

Jag hatar att ha rätt hela tiden. Treshold är precis så gräsligt trist och omodern jag misstänkte att den skulle vara. Hoppa över den för guds skull! Över huvud taget är det väl bara Arkiv X och TAKEN som gjort någonting för Sci-Fi genren på senare år? Inte det som lyfter TV4 Plus. VM-Lottningen: gäääääääääsp.

Tresholds betyg: 4/10

Jag gillar vad som händer med CSI NY. Det var veckans mest sedda program på Kanal 5 och det är ingen slump att populariteten ökat. Som utlovat har de mörka inslagen i produktionen lättats upp en hel del. Förra säsongens försök att vara ett slags ”Seven” utan att kunna fånga den regndränkta panikartade skräckkänslan gjorde att allt bara kändes fel. Nu är det andra bullar – högt tempo, snärtiga repliker och fall man faktiskt blir nyfiken på... men fortfarande i kulisserna av en skitig storstad. Tv Listan applåderar.

Avsnittets betyg: 7/10

Oprah hos Letterman var ett viktigt tv-ögonblick som aldrig någonsin kunde leva upp till förväntningarna som byggts upp under alla år som ”fejden” pågått. Det lyfte aldrig riktigt… men var självklart ändå fint på något vis. Och lyssna nu på detta: Letterman är som Madonna - det går aldrig att räkna ut honom.
Det är lite trist att vecka efter vecka skriva upp House, Weeds och The Shield - men fler av oss borde vara där. De här serierna är bra på riktigt! Tell a friend!

TV LISTAN 051211

1. Lasermannen – ja, det blev som det skulle. Betyg: 9/10
2. Weeds
3. House
4. The Shield
5. Gray’s Anatomy
6. CSI NY
7. Daily Show
8. ER
9. WPT – reprisen är räddaren i söndagsnatten!
10. ?

Till sist: Arctic Monkeys på Kägelbanan & Strokes på Debaser var veckans solklara höjdpunkter! Gustav Gelin överhördes efter spelningen förutspå att Monkeys kommer att bli ”massive”... vågad gissning där Gustav.

TV LISTAN 051203

Är jag galen, eller visade Canal Plus samma avsnitt av Weeds som förra veckan? Älskar iofs "The Fakery" men vill hellre se fortsättningen. Vad hände där?

TV LISTAN 051203:
1. Lasermannen
2. House
3. Grey's Anatomy
4. The Shield (ny)
5. The Daily Show
6. Coupling (repris, men jag gillar den här serien otroligt mycket)
7. Celebrity Poker (Rodmans fantastiska raseriutbrott)
8. ER
9. Broomwell High (ny)
10. Monk (re)

Lasermannen tog definitivt steget mot att bli den klassiker alla redan säger att den är. David Dencik regerar stort. Han är faktiskt helt otroligt bra. Det trista med Lasermannen, för TV Listan vill säga, är att allting redan är sagt - både gällande boken (betyg: 9/10) och serien (hittills 8/10). Färdiganalyserade helt enkelt. Jag nöjer mig med att hålla med. Lasermannen är den bästa svenska tv-produktionen på mycket mycket länge. Kommissionen och Medicinmannen (som till och med Sundvall själv tydligen skäms över) är obarmhärtigt avslöjade som de lågbudgetskämt de är.

Avsnittets betyg: 9/10

Topp tre intron dvs. ljud&bild till tv-serier (den spontana listan):
1. Angels of America - som förövrigt, trots en mycket lovande inledning, var ett fiasko utan dess like - men introt med kameraåkningen upp mot statyn är fantastisk.
2. Sopranos - en skön bilresa med Tony S genom New Jerseys (o-)sköna omgivningar.
3. The Wire - helt enkelt stenhårt.

Och jag måste prata lite om House också. Veckans avsnitt ”Control” var definitivt ett av de bästa hittills. Väldigt personligt. Det blir otroligt snyggt när manusförfattarna väver ihop de olika spåren och låter konflikterna växa parallellt. Dr House vs Edward Vogel (sjukhusets nye mercenat och styrelseordförande) kan bli vinterns fight! Gillar också att det tog nästan hela avsnittet innan jag lyckades placera veckans kontrollfreak till patient - Nina Meyer från 24. Jag släppte 24 efter säsong 1. Jag menar: kidnappning, skenavrättning, tunga droger, försök till våldtäkt etc. Allt på 24 timmar, utan att någon inblandad verkade må speciellt dåligt av det.

Avsnittets betyg: 8/10

Apropå intron så är Massive Attacks ”Teardrop” den perfekta intromusiken till House.

--

Nip/Tuck är äntligen ute från TV Listan. The Carver – VI HÖRS!!! Broomwell High är ny på TV Listan. Jag gillar verkligen den här serien och ska ge den en ordentlig chans. Stor potential. I veckan tvingade jag mig igenom ett avsnitt av Significant Others bara för att vara helt säker på att jag tyckte rätt… och ja, den suger fortfarande hårt. Igen – Weeds – vad var det som hände Canal Plus?

Patrick Dempsey!

Topp 3 låtar av svenska artister i en amerikansk tv-serie (den spontana listan):
1. Surround Sister (Soudtrack of our lives) – Six Feet Under säsong 2
2. Live and Learn (Cardigans) - Grey’s Anatomy
3. Jerk It Out (Caesars) – Entourage säsong 2

Grey’s Anatomy
Ännu ett väldigt bra avsnitt. Det finns ett fåtal feelgood-moment som är lite OTT men det är inget som egentligen stör mig. Något som däremot känns lite jobbigt är att jag helt plötsligt älskar Partick Dempsey. Det var ju inte riktigt meningen. Och en annan grej: den oerhörda vikten av rätt casting. Tänk om Derek Shepard spelats av Mattew Perry tillexempel. Inte helt otänkbart i teorin, men då hade givetvis exakt allt varit förstört. Små nyanser som alltid betyder allt.

Jag antar att detta visats förut, men jag såg Dennis Rodman storma ut från Celebrity Poker ikväll. CELEBRITY POKER. För Guds skull: deltagarna spelar med låssaspengar för välgörenhet!!! I don’t want to play then var kommentaren efter att ”domaren” påpekat att den gode Dennis lagt sig genom att lägga ned sina kort… varpå den 2.15 meter långe mannen traskar ut ur studion. Givetvis stor TV.

Nöjesguiden lyfter fram Threshold (TV4+ den 26 november) som en av de bästa nya Sci Fi-serierna (exakt, TAKEN och 440 var bara början). Hmm, med tanke på hur det gått på CBS under den första säsongen kan man tvivla:


CBS Pulls 'Threshold' from Schedule
teaser Friday, November 25, 2005
09:58 AM PT

The first Tuesday broadcast of CBS' sci-fi show "Threshold" might also have been its last.
The rookie series has been pulled from the network's schedule for at least the next few weeks, following a lackluster ratings performance in a new time period Tuesday (Nov. 22). With midseason shows looming, that could be it for the show, although a CBS spokesperson couldn't be reached Friday to confirm that.
If "Threshold," which stars Carla Gugino as the head of a government team trying to head off an alien infiltration, is being put to bed, then it would be the only one of the three new alien-invasion shows not to make it to the new year. ABC's "Invasion" and NBC's "Surface" have both been picked up for full seasons.

Earlier this month, CBS decided to swap time periods for "Threshold" and another first-year drama, "Close to Home," in November in an effort to boost ratings for both shows. It worked for "Close to Home," which has drawn about 11.8 million viewers each week since moving to 9 p.m. ET Fridays. That's about 2 million more viewers than it was averaging at 10 p.m. Tuesdays, and 4 million better than the 7.8 million "Threshold" averaged on Fridays. CBS rewarded "Home" with a full-season pickup earlier this week and a permanent spot in the Friday schedule.
In its move to Tuesday, though, "Threshold" fell below both "Close to Home's" Tuesday benchmark and its own season average. An episode of "Criminal Minds" will take "Threshold's" place on Tuesday, Nov. 29. Plans beyond that haven't been finalized.

ER + The Shield

ER
Men nej! Just som jag gjort mig redo att hylla ER ytterliggare så blev allt fel. Jag kan bara inte komma över att de bytt ut Alex, Sams son. Det blir ALDRIG bra när de byter ut ett barn mot ett annat (nej, Huset Fullt och andra meningslösa serier med otäcka tvillingskådisar gills inte) och visserligen var det förra avsnittet ännu värre ur den aspekten, men nu när ”nya Alex” var med igen blev det för mycket. Det är bättre att bara skriva ut hela familjen ur serien direkt. Och apropå det: Luka har, vad George Constanza skulle kalla, No hand. Liiite märkligt för oss som kan karaktärens historia, men okej då. Och till sist Pratt. Pratt och hans pappa Danny Glover! Varför kunde Greg Pratt inte själv fått förstå att det var dags att följa upp kontakten med sin far? Måste det komma, samma dag dessutom, en dotter till en avliden patient och osentimentalt droppa att det är så här det går när man tappar kontakten med sin familj. HINT HINT. Nej, nej det måste det inte. Publiken är inte idioter, ok?

Avsnittets betyg: 6/10
Fan. Manusförfattarna som jobbade med Tredje Skiftet de sista två säsongerna gjorde ALLT rätt. Skrev nästintill bort de tråkiga brandmännen och fokuserade på de intressanta karaktärerna och framförallt handlingen. Från 6/10 till 8/10. På slutet var det en av mina absoluta favoritserier. ER borde lära av den läxan. Mer drama och mindre tjafs!

The Shield
Så var det då äntligen dags. The Shield säsong 4. The Shield med Glen Close.
Och det börjar verkligen lovande. Inte det bästa avsnittet jag sett, men en helt ok start. Vic Mackey är minst sagt tilltufsad, inte alls samma auktoritet han en gång var. The Strike Team är upplöst och det mesta på the Barn verkar hänga i luften… kanske i väntan på den nya kaptenen. (Aceveda ska till stadsfullmäktige). Enter Glen Close. Hon är/kommer att bli perfekt. I övrigt var det ett lite märkligt avsnitt eftersom att det refererar till händelser som åtminstone jag inte känner till, exempelvis vad gör Shane egentligen (han jobbar tydligen Vice sedan sex månader) och varför söker Vic nytt jobb? Dialogen som delvis förklarar det senare, mellan Aceveda och Mackey, är dock en av avsnittets höjdpunkter! Tillsammans med några skitungars in your face-tolkning av Fuck tha Police (NWA), inför Julien och Danielle (I don't know if they fags or what. Search a nigga down and grabbin his nuts. And on the other hand, without a gun they can't get none. But don't let it be a black and a white one. Cuz they slam ya down to the street top. Black police showin out for the white cop). Helt rätt.

Avsnittets betyg: 7/10
Nu vill jag bara ha mer.

You're not fooling anyone...

Jag förstår att Expressens TV-kritiker måste ha en åsikt om ROME, nu när Resumé berättat vad det är för något, men borde man inte som läsare kunna kräva att recensenten åtminstone ser allting från början? Att dela ut omdömen enbart baserade på de sista avsnitten ger inte bara en felaktig bild, det är också otroligt oseriöst. Speciellt när det egentligen enbart syftar till att visa att man har koll (ingen vanlig TV-tittare kan ju faktiskt se ROME än), vilket det sedan erkänns i texten att man inte har!? Ryyyyys, allt är bara Fel Fel Fel.

Egentligen är jag mest upprörd över att Anders Björkman (Expressen) inte ens har med Canal Plus i resonemanget om vilken kanal som är bäst på att köpa in "succéer". Nog för att Kanal 5 förtjänar galna props, men det råder ju inga tvivel om att Canal Plus är helt outstanding när det handlar om att ta in det absolut bästa på TV just nu. Vem kan tävla med följande:

Entourage
Weeds
House
Daily Show
Monk
The Shield
Carnivále
Curb You Enthusiasm
Six Feet Under
Jack & Bobby (jag vet jag vet - men jämför med otäcka serier som t.ex. Gilmour Girls så blir den plötsligt ganska ok)

Årets TV-händelse är fortfarande Tarantinos 90 minuters-avsnitt av CSI Las Vegas, som trots att det är en Kanal 5-serie självklart premiärvisades i, just precis, Canal Plus.

Nedanstående (från IMDB) handlar om South Park-avsnittet som ALLA pratar om just nu. Jag har inte sett det än, men älskar det självklart redan ändå.

'South Park' Pokes Fun at Tom Cruise
Litigious Tom Cruise is sure to be all fired up by the brains behind irreverent cartoon series South Park after a recent US episode poked fun at his religious beliefs and his sexuality. The movie hunk has been keen to protect himself from allegations he's secretly gay by waging war with tabloids and publications who make claims against him. And now he's at the centre of an outrageous South Park episode, during which his animated double refuses to come out of a closet after a meeting with his hero, Scientology founder L. Ron Hubbard, who criticizes his acting skills. In the hilarious episode, Cruise's ex-wife Nicole Kidman and fellow Scientologist John Travolta attempt to coax him out of the closet. Kidman's animated double says, "Don't you think this has gone on long enough? It's time for you to come out of the closet... You're not fooling anyone."

TV LISTAN

TV LISTAN 051126

1. Carnivale - Upplösningen!
2. Weeds
3. House
4. Lasermannen
5. Grey's Anatomy (ny)
6. ER
7. The Daily Show
8. Extras
9. OC - säsongsfinal
10. Nip/Tuck

Den här veckan, efter Entourage och innan The Shield, så har Canal Plus bara topp tre. Men det lär nog vara återställt redan nästa vecka.

Finalen av Carnivale skrev jag om tidigare. Nu när jag fått lite distans kan jag konstatera att det är en av de absolut bästa serierna jag någonsin följt. Six Feet Under startade på sätt och vis trenden med den här typen av karaktär/dialog-drivna dramaserier… som utvecklas i ett trovärdigt, suggestivt och nästintill beroendeframkallande, tempo. Jag älskar att det fortfarande går att göra serier som så uppenbart utmanar tittaren, som praktiskt uppmanar den vanlige slötittaren att byta kanal eller stänga av. Jävligt hardcore! Och riktligt belönande!

Weeds är också grymt mäktig och endast upplösningen av Carnivale håller den på listans andraplats. Jag vet att det finns vissa som jämför serien med Desp Housewives, men det är så fel det kan bli. Jag blir fan upprörd! Desp. Housewives klarade aldrig att leva upp till hypen och blev i slutändan mest bara en hysterisk fars. Weeds däremot lämnar ingen oberörd. Mary-Louise Parker spelar utan tvekan skiten ur alla andra just nu... men serien bygger lika mycket på bifigurerna och sidohandlingarna. Kasten är tvära, från lätt komedi till full panik på två sekunder. Enormt imponerande. På imdb.com hittade jag det bästa citatet från veckans avsnitt: Doug Wilson (spelas perfekt av Kevin Nealon): Nance, trust me, a bakery is virtually impossible to run without drug money.

Lasermannen har jag tänkt väldigt mycket på de senaste dagarna. Jag har hört en hel del åsikter både för och emot, och jag kan köpa bägge sidors argument, men jag väljer att gilla den. Hittills är den 7/10, men den kommer att bli bättre och bättre. Annars måste Cronemans huvud serveras på ett fat!

Nip/Tuck har tappat allt, och då menar jag ALLT. Herregud, vilket fiasko säsong två är. Värdelöst. Serien har helt förlorat sin nerv. Skit.

Bonus: vi får dessvärre inte se The Colbert Report (spinn off från Daily Show) i Sverige, men klipp finns att se på: http://www.comedycentral.com/shows/the_colbert_report/index.jhtml. Kolla på word-of-the-day vid tillfälle – grymt kul.

ROME

Okej - på sätt och vis är det coolt att Resumé ägnar en helsida åt en TV-serie som väldigt få människor i Sverige ens hört talas om (http://www.resume.se/pub/nyhet.asp?art_id=39608). Det säger definitivt någonting om hur konsumtionen av TV förändras. Orkar man inte vänta till 2006, då Canal Plus tydligen ska visa den, så ser man till att komma över den på något annat sätt. Snabbt och enkelt.

MEN - själva recensionen är helt enkelt fel. ROME är en stor serie, men den är dessvärre inte speciellt bra. HBO/BBC är utan tvekan värda all heder för att de vågade sjösätta ett mastodontprojekt som ROME, med en budget som hotade hela verksamheten... men trist nog har de inte riktigt fått till det.

Kort sagt känns ROME omodern och långsam på ett gammeldags sätt. Inte alls på det där perfekta Carnivale-viset, som man älskar. Dialogen och karaktärerna är ofta överdriva och stundtals jobbigt styltade. Visst finns det undantag, bihandlingar som lyser igenom, men ingenting som fäster. På den positiva sidan så är produktionen såklart outstanding. Våldsscenerna är delvis mycket bra och när de har sex så har de verkligen sex. HBO (och BBC för den delen) är ju knappast kända för att hålla igen på vare sig blod eller hud, så icke heller här.

Hur som helst, ROME förtjänar att avhandlas avsnitt för avsnitt, men det tar jag när Canal Plus kör igång... eller när andan faller på.

Oprah

TV Listan älskar Dave och hatar Jay.
När nu äntligen Oprah dyker upp hos Letterman efter år av gnabbande så känns det såklart helt rätt. Läs TT Spektras (publ av AB) fattiga nyhet eller nöj er helt enkelt med att det faktiskt händer.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,734262,00.html