Intervention! TV-Listan slutar cold turkey!

TV-LISTAN SLUTAR COLD TURKEY!

TV-Listan såg "Freddie" igår på Kanal 5 och insåg att det är dags för en lång paus. Fy fan vad hemskt det var. TV-Listan älskar sin tv men nu får det vara nog med bloggen för ett tag.

Tack alla som läst och följt TV-Listan. Speciellt Weird Science som såklart varit en förebild. Veckan efter rekommendationen sköt besökandet i höjden... vilket ledde till svår prestationsångest och total tystnad under en lång period. Jobbigt sånt där.

Sista tipset kommer från Maky, som i sin tur fått det från Neil Strauss (vem annars i dessa dagar):
Har tv-listan skrivit om Intervention? Neil Strauss, som vi käkade middag med i går, kallade den "the best fucking thing on tv right now, man". Jag beställer as we speak

ps. håll utkik efter den nya tv-sidan på cafe.se (inom kort). TV-Listan råkar veta att det blir DNS i tv-djungeln. Nej - nu är det dags och gå hem, sjukskriva sig, och kolla på Vita Huset säsong 5 & 6 hela helgen. Gradvall har förövrigt fel...

Förtydligande:

Kanal 5's säsongsavslutning av Invasion är egentligen bara mid-season. Avsnitt 12 av 22. TV-Listan kan bara anta att det beror på att vi ligger så nära USA (som har fyra avsnitt kvar av säsong 1 - tack Michael). Resten sänds förmodligen i höst... men med tanke på de nedåtslående tittarsiffrorna nu under våren så kan man anta att sändingstiden är i farozonen (även om den redan idag inte är den bästa). Men - det viktiga och intressanta är alla kommentarer om att Invasion under andra halvan faktiskt blir bra på riktigt. Ingenting (nästan) skulle göra TV-Listan gladare än om det är sant. Hur som helst så ska fortsättningen naturligtvis följas nu den återupptas.

Tillsvidare ser TV-Listan fram emot avsnitt 3 av Surface - på Canal Plus onsdag kl. 22.00.

Music Supervision is the new jag-vill-jobba-med-MEDIA

Starten på andra säsongen av Grey’s Anatomy kändes genast en aning avslagen och förutsägbar. Vilket inte på något sätt betyder att serien inte är sevärd. Precis som OC och Desperate Housewives är Grey’s Anatomy en serie som TV-Listan ”tvingas” se för att bibehålla någon slags maktbalans i tv-soffan. Det positiva är att det därför är fullkomligt riskfritt att både följa serien (och smyggilla den lite) och samtidigt överlägset kritisera den. Detta eftersom att TV-Listan inte själv behöver trycka på 5:an klockan 21.00 varje tisdag och onsdag. Men så här är det: Varken Grey’s Anatomy eller OC är i ärlighetens namn speciellt bra längre (Desp. Housewives är direkt hemsk!)... men det skapas en massa pinsamma, märkliga och lustiga situationer som i sin tur skapar fniss bakom skämskudden. Och det är ju alltid trevligt. En annan, på riktigt, cool grej är den medvetna satsningen på musiken och framförallt insikten om att rätt låt vid rätt tillfälle kan hjälpa en serie att växa långt utanför det normala. Samtidigt bygger just musiken relationer med fansen på ett sätt som inget merchandise i världen kan göra. Via ABC.com’s Grey’s-sida kan man klicka på ”Music Guide” och få både spellistan för varje program och dessutom en relevant kommentar om sånt som rör låtvalet, artisterna och annat relaterat. Det finns även en "Music Cast" där besökaren kan provlyssna och få specifika kommentarer för varje spår! Det känns OTROLIGT 2006. I avsnitt 2, "Enough is Enough", medverkar bland annat Brandi Carlile (Red Ink/Columbia) och även om det inte på något sätt är en personlig favorit så tyder det ändå på en viss koll. Det verkar vara ett grymt kul jobb och det skulle inte förvåna TV-Listan om Music Supervision is the new jag-vill-jobba-med-MEDIA och således ett ämne på landets medieutbildningar inom kort. Hur som helst - läs nedanstående kommentar av Alexandra Patsavas, Music Supervisor på Grey's Anatomy, för att förstå passionen och engagemanget som ligger bakom seriens soundtrack:

Since the show first aired last Spring, I have been getting a number of emails from Grey's Anatomy music fans about getting into the business of Music Supervision. Many of the inquiries are about which college classes to take, what the best companies are to work for and most often -how I got started. So here goes….

It seems obvious, but to be a music supervisor you really really have to love music. And I mean love it in that "my life would be a big dark room without it" kind of way. In college (as a political science major) at the U of Illinois, I worked as an independent promoter booking live acts and bringing them to campus venues and bars - They Might Be Giants, Camper Van Beethoven, Jane's Addiction and Smashing Pumpkins were some of the acts. This was in the late 80's so these big bands were just starting out at the time and were playing small college venues. I left Illinois to work at Triad Artists (big talent agency) in the mailroom and then at BMI in the Film/TV department. At BMI, I was first exposed to music in film and got to work closely with composers, music supervisors, music editors and observe how music actually made it into film. I focused on getting a music coordinator gig and was lucky to be hired by Paul Di Franco at Concorde Films. Concorde was the legendary B Movie Producer Roger Corman's film company and Paul taught me all the basics about spotting sessions, clearance work and negotiation in my 3 years and 30 projects at the company. In 1998, I started Chop Shop Music Supervision and have worked supervising both film and TV projects.

ps. i säsongens sista avsnitt hörs årets grymmaste låt - Gnarls Barkleys "Crazy". Programmet sändes den 4 februari i USAvilket betyder att "Crazy" placerades i programmet lååååååååångt innan den ens var påtänkt som internationell hit. Det, tycker TV-Listan, är exakt vad som menas med koll. Nu är det anledningen till att DU ska köpa en Hultsfredsbiljett.

Jaha, och sen har vi Criminal Minds som TV-Listan ville tycka om, men det gick helt enkelt inte. I ärlighetens namn var det svårt att ena komma förbi ”Greg” (Thomas Gibson som spelar Greg i den ganska jobbiga men märkligt långlivade Dharma & Greg… och nu alltså gestaltar special agent ”Hotch” Hotchner) gå omkring och vara cool. Det fungerade inte för mig. Dessutom var det inte speciellt spännande eller läskigt... och hur är läget med alla meningslösa citat? Mycket gnäll – och visst, den ska få flera chanser – men TV-Listan tvivlar starkt!

ASSMAN = BAKTOK

Säsongsavslutningarna har duggat tätt i veckan. Sista avsnittet av Invasion (någonsin?) var onekligen en liten besvikelse, men det orkar TV-Listan knappast ens bry sig om. Avslutningen gjordes uppenbarligen i förhoppningen att det skulle gå att bygga vidare och inga tillfredsställande svar eller förklaringar erbjöds. Det blev bara konstigt. Men men, det här är/var definitivt en serie som det går att leva utan.

Invasion betyg: 6,5/10

Chappelle’s Show säsong 1 avslutades på SVT igår. Och fast TV-Listan redan sett och skrivit om både säsongen och avsnittet så är det ändå lika roligt att varje gång. Ungefär som Seinfeld. På tal om Seinfeld så upptäckte TV-Listan sent igår natt ytterliggare en anmärkningsvärd och minnesvärd översättning. I ett av de absolut bästa avsnitten någonsin, Fusilli Jerry, får Kramer fel nummerskyltar till sin bil – specialbeställda skyltar som säger ”ASSMAN”. ASSMAN är ett jätteroligt ord, ingen tvekan om saken… men den svenska översättningen BAKTOK är inte riktigt lika skarp. Baktok? Är det någon som ens förstår vad det ska betyda? En tok som gillar bakar? Det förstör nästan hela avsnittet när man väl börjar tänka på det.
Hur som helst så är det sista avsnittet av Chappell’s Show väldigt bra, med interracial-versionen av Trading Spouses, O’Dweeds och Blackstars framträdande ”What’s Beef”. Kung helt enkelt.

Chappell’s Show säsong 1 betyg: 8/10

Nu till det viktigaste – The Wire säsong 3. I en serie med så många starka karaktärer (som utvecklas och växer), grupperingar (med interna föränderliga hierarkier) och politiker som intrigerar och skyddar sig själva först har det verkligen hjälpt att ha ett organisationsschema. Speciellt inledningsvis. Så här direkt efter det sista avsnittet infann sig en känsla av otillfredsställelse och frustration. Som att allting slutade exakt som det började. Förmodligen är det exakt det, den allmänna hopplösheten, meningslösheten och det faktum att det inte finns några enkla snabba svar eller lösningar, som man kommer att älska mest när man ser tillbaka på det hela om någon vecka, men just nu känns det som att man blivit lurad på konfekten. Ingen vann, utom möjligtvis ur ett kortsiktigt perspektiv, Marlo. Och på samma sätt, fast på ett mer bitterljuvt sätt, McNulty i och med att Stringer försvann. McNulty som även tröttnade på sig själv och lyckades komma till någon slags självinsikt till slut. Omar fick sin hämnd och fortsätter att vandra ensam i staden som en våldsam antihjälte fylld med passion, empati och en märklig insiktsfull och rättrådig syn på rättvisa.

Eftersom att The Wire nästa borde ha ett eget betygssystem så är det enklare att jämföra med tidigare säsonger. Så här ser den interna listan ut:

Säsong 2
Säsong 3
Säsong 1

Nu ser Tv-Listan fram mot säsong 4 och enligt hbo.com ska det handla om: With the Barksdale investigation concluded, the fourth season of THE WIRE will expand its focus to include a look at the role of the educational system in an urban environment. Det låter helt perfekt!

There is something in the water

Det tristaste hittills i år, förutom att det allsvenska tv-avtalet inte är klart, är att Canal Plus under året inte lyckats fylla sin omtalade och tidigare smått fantastiska kl. 22.00-slot med nya bra serier. Titta bara på veckans tablå:

Måndag: Carnivále (repris)
Tisdag: Monk
Onsdag: Surface (mer om Surface nedan)
Torsdag: House
Fredag: Queer As Folk (den amerikanska versionen från 2000)

Ja, det är väldigt svårt att kontinuerligt ersätta superserier som Entourage, The Shield och Six Feet Under… men någonstans måste det dras en gräns. Nu när ROME dessutom är borta så finns där ingenting kvar. Repriseringen av Carnivále känns tveksam och lite desperat. Queer As Folk är visserligen fortfarande utmanande i sin... öppenhet, men en serie från 2000 är knappast något man marknadsför kanalen med. En annan sak man snart upptäcker är att skådespeleriet inte är seriens starka sida. Och om det nu är så att Canal Plus verkligen ska visa alla fem säsongerna så lär vi få dras med QAF på fredagar ett bra tag framöver. Monk, nu på säsong fyra, är så vansinnigt tråkig att den egentligen inte ens bör få ett omnämnande. Kvar finns fantastiska House… och det ett enda nytt glädjeämne: Surface, som nu äntligen startat på onsdagar.

De två avsnitten som TV-Listan sett av Surface var delvis riktigt bra. Ja, ljus flyger över himlen och landar i havet och ja, en man som är nästintill död efter kontakt med den ”okända livsformen” tillfrisknar på ett oförklarligt sätt… men det här är inte Invasion. Surface utgår från tre olika personer som på olika sätt och av olika anledningar börjar undersöka vad det egentligen är som händer under ytan och varför militären mörklägger alla spår. Det finns ett par smågrejer som stör lite (exempelvis smarta överdrivet kreativa babblande barn) och emellanåt får serien att kännas som ET, men det tonas förhoppningsvis ned i kommande avsnitt. Jämför man ändå Surface med de andra science fiction-serierna som visats under det senaste året så känns den dyrare, mer realistisk (!) och oerhört mycket otäckare. Produktionen känns påkostad och det finns ett par scener redan i det första avsnittet imponerar. Dialogen och skådespelarna är också övervägande bra, speciellt Lake Bell (som bl.a. gjort Boston Legal tidigare) även om det som sagt ibland spelas över på sina håll. Slutscenen i avsnitt två (som sänds nu på onsdag) är helt sjukt cool och chockerande, som Hajen x 1 000 ungefär, och när TV-Listan väl sett den så var det kört. Nu måste den här serien följas.

They drew first blood... they drew first blood.

Tre saker om torsdagskvällen:

1. First Blood är verkligen en sjukt bra film. Trist att de trettielva uppföljarna förstörde hela grejen.
2. Invasion är bättre än sina tittarsiffror.
3. House levererade ett av de svagare avsnitten hittills.

Eftersom att det här inte är Film-Listan så hoppar vi direkt till punkt två och tre.

Invasion är en favoritserie här på TV-Listan. Förmodligen inte på topp 10-listan när året ska summeras, men trots allt den perfekta avslutningen på torsdagskvällen. TV-Listan gillar den sena sändningstiden och det faktum att det bara tycks bli en säsong. Någon skrev en kommentar här, för ett tag sedan, någonting i stil med att Invasion börjar ganska segt men ungefär halvvägs in i säsongen så tar det fart på allvar. Förutom att TV-Listan gillade serien från dag 1 är det bara att hålla med, igår var det helt plötsligt väldigt dramatiskt och nu gäller det att hänga med känns det som. Tidigare har man trots ett par missade avsnitt inte haft några problem att snabbt komma direkt in i handlingen, men som sagt - nu händer det grejer.

Invasion (hittills): 7/10

Förutom en av de bästa replikerna i House hittills: Wilson I know you’re in there, I can feel you caring, så var det ett ganska trist avsnitt. Eller, var det verkligen det? Ok - om vi börjar med Stacy och House: Hela försoningssoppan slutade med att House fattade beslutet, att inte återförenas, åt Stacy (I can’t make you happy) på ett sätt som TV-Listan ansåg borde ha framkallat ett raseriutbrott. Speciellt med tanke på att Stacy just meddelat att hon tänkte lämna sin man för House. Vad gör hon nu? Åker hem och försöker lappa ihop sitt förhållande med den sinnessjukt menlöse Mark (som av någon outgrundlig anledning söker upp House av alla människor för råd)? Knappast. Alla förlorar, på ett miserabelt och inte så trovärdigt sätt. Alla utom möjligtvis Wilson som fick lägga fram sanningen om House; som gick ut på att House tror sig behöva sin olycklighet för att bevara sin edge… vilket enligt Wilson naturligtvis är hel fel. Jaja, det bästa är i alla fall att Stacy nu är borta, för den här gången

Camerons HIV-test kändes först bara som att det fanns där för att skapa dialog. Ända tills House mycket elakt (två gånger faktiskt) först lurar henne att ta testet och sedan öppnar svaret och droppa en sarkastisk lustighet helt på Camerons bekostnad. TV-Listan älskar i och för sig när House går över gränsen så att man för en sekund tycker genuint illa om honom. Det är skillnaden.

En grej som inte gör någonting för serien längre är skämten om att Foreman måste ha varit biltjuv/knarkare/langare etc. Fingertoppskänslan är inte där längre och nu känns det bara meningslöst.

Jo, det var ett ganska trist avsnitt. Som trots allt ändå var ganska bra. Betyg: 7/10.

Redemption Lamar, Redemption

Vänta lite nu! Exakt vad var det som hände alldeles nyss? Fick vi precis se den ultimata The Wire-scenen utspela sig på en gay-bar? Medan den ordinarie handlingen fortskrider fladdrar, bara för ett par sekunder, en påtagligt berusad, något tufsig och fullständigt malplacerad Deputy Commissioner Rawls förbi i bild. Något ur fokus! Hur snyggt var det? The Wire slutar aldrig att överraska och det är såna här scener som tar det hela till 10/10.

Hade TV-Listan bara fått se Greken promenera in i bilden så hade lyckan varit fullständig, och serien naturligtvis förstörd så det får man egentligen inte ens önska. Istället är allting precis så perfekt som det ska vara när bara två avsnitt återstår av säsongen. Alla mot alla: Omar mot Avon, Stringer (som förtvivlat försöker vara större än sin omgivning) mot Marlo (antar vi väl, efter avrättningen av Devonne), Avon mot alla, Brother Mouzone mot Omar… etc. Och det spelet, avrättningar och droger aside, är inte tillnärmelsevis lika smutsigt som det politiska och polisiära.

Topp 3 just nu:
Deputy Commissioner Rawls
Brother Mouzone
Major Colvin

What's up med ER?

Säsong 12 har på ett "lustigt" sätt blivit uppdelad på TV3 och den andra halvan av säsongen är nu alltså igång. TV-Listan kan bara anta att de resterande avsnitten (253 till 267) ska gå nu de kommande veckorna. Men vem vet? Å andra siden är är ER verkligen värre/sämre än någonsin förr. Vad i helvete vad det som hände igår tillexempel? "The Human Shield" startar med att flera poliser skjuter mot en kidnappare som BÄR DET KIDNAPPADE BARNET I FAMNEN. Hur känns det egentligen? Och efter att de skjutit både kidnapparen och den kidnappade flickan (!!!) så kommer de fram till den lilla tjejen och bara: ta det lugnt vi ska hjälpa dig. Vi ska hjälpa dig? Vi ska hjälpa dig??? Ni har precis skjutit mig!

Strax efter bärs flickan in på bår, som sagt skjuten rakt i bröstet. Är hon chockad? Skriker hon? Gråter hon? Har hon svimmat av smärtan? Nej, hon ligger och frågar efter sin nalle. Vi hörs!

Under tiden har charmige doktor Ray haft sex med en 14-årig flicka (med klamydia!). Det är såklart inte ok någonstans i världen, speciellt inte i konservativa USA och extra speciellt inte om man är doktor. Och vad fan - vilken 25-årig läkare vill egentligen ligga med en 17-åring (eller hur gammal han nu trodde att hon var)?

Helvete vilket värdelöst avsnitt. Från förra veckan ökade tittandet och det ligger nu på ca 475 000 pers. TV-Listans modiga gissning är att ER tappar rejält till nästa vecka. Antagligen går de flesta till CSI Las Vegas - som redan nu krossar allt med 650 000 tittare. Se det som en indikation på vilken kanal som "händer" just nu.

Betyg: 2/10. HEJ DÅÅÅÅÅ ER.

I left my wallet in El Segundo

Yeah, I left my wallet in El Segundo
Left my wallet in El Segundo
Left my wallet in El Segundo
I gotta get, I got-got ta get it

Ja det är sant. TV-Listan har äntligen fått Sleeper Cell, dvd-boxen, och har spenderat helgen med den 10 timmar långa serien. Det finns massor av saker att säga och tycka om Sleeper Cell. Om temat och hur det behandlas, om de udda karaktärerna som på något sätt formar den terror-cell som ska förgöra så många som möjligt i Los Angeles, om dialogen och trovärdigheten.

Dessvärre sitter det inte en teolog och skriver dessa rader. Inte heller finns lusten (eller, eh, kunnandet) att ge sig in något slags politiskt/historiskt resonemang om de bakomliggande anledningarna till spänningen mellan USA och de islamistiska länderna i mellanöstern och östra Asien. Självklart spelar allt detta in när man ser serien, men i grund och botten räcker det med att Sleeper Cell är mycket välgjord och relativt spännande serie som behandlar ett mycket nutidsorienterat ämne. Det räcker så. Dessutom har Weird Science redan skrivit den perfekta artikeln om serien, och den hittar ni här.

Egentligen är det ännu enklare. Man gillar detaljerna, stora som små. Här i tv-soffan kom Sleeper Cell igång på riktigt när Faithless bästa låt på senare år, Mass Destruction, dunkade igång vid det perfekta tillfället. Och texten till den låten fungerar faktiskt. Den förklarar serien ganska bra utan att bli pretentiös eller predikande:

Whether long range weapon or suicide bomber
Wicked mind is a weapon of mass destruction
Whether you're Soaraway Sun or BBC 1
Misinformation is a weapon of mass destruction
You could be a Caucasian or a poor Asian
Racism is a weapon of mass destruction
Whether inflation or globalization
Fear is a weapon of mass destruction
Whether Halliburton, Enron or anyone
Greed is a weapon of mass destruction
We need to find courage, overcome

Att de sedan fyller på med God Is a DJ gör inte saken sämre. Över huvud taget är det bra musik rakt igenom. Soundtracket känns… ok. Köp det på exempelvis Amazon.

Även Introt är snyggt och platsar faktiskt bland de bästa måste sägas. Lite som en blandning av Carnivale och Vita Huset på något sätt.

Kort sagt: TV-Listan gillade serien och även om den inte riktigt nådde upp till de nivåer som förväntades så var den sjukt mycket bättre än exempelvis 24, som den jämfört med av naturliga skäl. Köp boxen på AxelMusic - det går snabbt och är oväntat billigt.

Betyg: 7/10.

Fame... it's even better with your friends!

Jag vet inte...
Det har gått lite för länge mellan inläggen den sista tiden. Rytmen är sabbad, videon är trasig och TV-Listan har helt enkelt fattat ett beslut att inte ladda ned olagligt - så då står man där som ett JOSH när man missat två fredagar i rad. The Wire och avslutningen av SFU säsong 5 tappades helt bort. FAN! FAN! FAN! Det skulle vart du...

Men - efter en titt på HBO.com så kan TV-Listan glatt konstarera att Entourage är på väg tillbaka. I Juni på HBO, och förhoppningsvis inte långt senare på Canal Plus. Nu kan man dessutom se en (dålig) trailer som ger försmak av vad som komma skall. Kolla här. Längtan!

Har dessutom nu kommit igenom Vita Huset säsong 1-4 på dvd (5 och 6 finns kvar i den superba boxen). Det är slående vilka enormt imponerande cliff hangers den serien har, till skillnad från de flesta andra. Här kommer en snabb ranking av säsongerna hittills:

Säsong 2
Säsong 1
Säsong 3
Säsong 4

Michael K Williams

Ok - ingen, TV-Listan säger INGEN, är galnare än R Kelly. Fråga Dave Chappelle. Alla har väl redan sett den klassiska f a n t a s t i s k a R Kelly-pastischen ”Piss On You”?

Så det här ska egentligen handla lite om Michael K Williams, mannen som spelar Omar i The Wire. I The Wire är det nämligen så att den elakaste mest hänsynslösa gangstern också kan visa känslor, ömhet och empati; och Omar är TV-Listans absoluta favoritkaraktär på tv just nu. Den rollkaraktärens utveckling definierar allt som är bra med TV-dramatik från USA just nu. Det underbara tålmodiga tempot som litar på tittaren. Det är tempot som så småningom visar att till och med den mest älskvärde rollfiguren har svarta sidor. Att ingen person är endast god eller ond.

Men tillbaka till R Kelly. TV-Listan satt i allsköns ro och gick igenom dvd-hyllan och återupptäckte där R Kellys obegripligt underbara tolvdelade otrohetsdram till mästerverk Trapped In The Closet. Alltså, först och främst – när man ser hela serien (som The R själv vill kalla an urban operett) så blir man smärtsamt införstådd med det faktum att det egentligen inte är så konstigt att R Kelly gillar att kissa på sina tjejer, som dessutom allt som oftast är under 16. Han är ju uppenbarligen helt jävla vansinnig. Och naturligtvis ett geni.

Hur som helst. En bit in i det hela, kanske i avsnitt fyra eller så, så får vi se polismannen (ni vet – han som legat med R Kellys rollfigurs fru… under tiden R Kelly själv legat med hennes bästa kompis… etc.) svänga tillbaka, och bakom ratten sitter ingen mindre än Michael K Williams och ser lika obevekligt hård ut som Omar. Senare visar det sig att James, som karaktären heter, också (såklart) blivit bedragen. Hans sydstatsdialektala fru ligger nämligen med en dvärg… med hjärtsvikt.

Ja, ni fattar själva. Köp den genast här och nu!

Annars säljer CDON ut TP3 Reloaded (CD + DVD) för bara 79 kronor, vilket är så billigt att man är dum om man inte köper. CDn innehåller bl.a. låten In The Kitchen, som i sig är värd pengarna. Den är het som chili. DVDn erbjuder kapitel 1 - 5 av Trapped In The Closet. Slå till.

Hej då Joey!

Joey är nu officiellt död. Kanal 5 har en säsong kvar att sända men sedan är det slut i rutan för en serie som ofattbart nog vuxit säsong för säsong och nu fungerar riktigt bra på femman. På NBC fick serien en enda chans på bästa torsdagstiden innan den drog bort för alltid. Så går det ibland.

Kanal 5 vinner 2006

OC går bättre och bättre, och har först nu nått sin potential. Invasion levererar ”enligt estimat” vilket inte riktigt stämmer på kampanj nivå. Royal Leauge har totalt saboterat tablån de torsdagar då matcherna visats. Nu ersätts den slotten omedelbart. Desperate Housewives har börjat hitta publiken igen efter en nedgång i slutet av förra säsongen då INGENTING hände. Tillsammans med Joey har man en riktigt stark tisdag. Gilmour Girls… eller vad var nu det för Freudian slip? Grays Anatomy menar jag förstås… kommer tillbaka med säsong 2 efter Desp Housewives och lär fortsätta uppåt.

Under året ska följande trio lanseras för att äga PT under den kväll som nu väljs:

Into The West – Spielbergs tredelade western-drama, som redan visats på Canal Plus i omgångar sedan december. Kan brytas upp i kortare avsnitt… vilket faktiskt inte gör någonting. En del i satsningen mot en något äldre målgrupp.

ROME – Går nu på Canal Plus för en publik på ca 50 – 60 K. vilket måste anses vara väldigt bra. Det enda oroande, som kan förstöra den givna succén på Kanal 5, är att de redan nu flaggar för att bryta upp säsong 1 i två mini-säsonger. Att exempelvis visa de första sex delarna och sedan ta en paus för att köra igång den egenproducerade Trustor möter Tusenbröder-serien Hombres. Jarowskiproducerat. Inspelat i Sverige och utomlands. Känns så här på förhand som en superhit! Kanske höstens stora vinnare i 15-34.Otroligt spännande! Men det gör ingenting för ROME.

Hur som helst så ser det bra ut för Kanal 5.

Some Quaker thing?

"What is this? Some Quaker thing? You fuck someone's husband to death and then bring them a quiche?" (Brenda)

TV-Listan älskar att Nate dog. Och att serien fortsätter att producera svidande tillbakakämpade tårar i soffans mörkaste vrå. De två senaste avsnitten på Canal Plus (säsong 5), Ecotone och All Alone, har räddat hela säsongen… som efter en fantastisk start plötsligt tappade det mesta. Nu är det tillbaka. Två avsnitt kvar.

Som vanligt är musiken perfekt placerad och används för att definiera karaktärerna, speciellt de nya. Ted tillexempel avmystifieras på ett snyggt och trovärdigt sätt då han under bilfärden med en förkrossad hysterisk Claire lyssnar på Kelly Clarksons singel ”Breakaway” och villigt erkänner att han älskar topp 40… och får allt att kännas lite enklare och mindre konstlat. Ted representerar en ny typ av mognad för Claire, som inte behöver vara tråkig men som inte heller snyltar på ungdomens krav på credd. Nästa gång vi ser dem i bilen är det Dixie Chicks ”Landslide” som hörs. Dixie Chicks kommande platta är förresten producerad av Rick Rubin och från vad TV-Listan tagit del av så låter det
o t r o l i g t bra.

Begravningsscenen var det starkaste hittills i år och SFU är fortfarande nummer 1. Believe.

(både dixie chicks landslide och kelly clarksons breakaway finns även på I Tunes)

Den engelska eller den amerikanska?

Nej – inte The Office. Coupling såklart!

Det märkliga är att TV-Listan babblat på om den amerikanska versionen av Coupling i flera år, i andra sammanhang, och har alltid mints den som väldigt bra. Men efter ca fem sekunders research så framgår det att NBC la ned den efter bara fyra avsnitt – uppenbarligen dem som sågs och älskades – vilket måste ha varit för ca tre-fyra år sedan. Vilken kanal det var är fortfarande höljt i dunkel… kan det ha varit Canal Plus?

Den grymt charmiga och flirtiga engelska versionen är hur som helst originalet (2001-2004) och har sänts i omgångar i SVT. Och precis som en vilken ZTV-serie som helst (vilket säger en hel del om vilka problem som finns på SVT) så har man ingen aning om vilken säsong eller del man ser. Som tur är spelar det mindre roll för Coupling, än säg OZ. US-versionen är/var utan tvekan snyggare och karaktärerna ger sken av att vara mer framgångsrika. UK-versionen utspelar sig till stor den på den lokala puben (typ) även om den på amerikanskt sätt har en märklig sitcom-soffa mitt i rummet.

Grundkonceptet är givetvis detsamma i de bägge versionerna. Tre killar och tre tjejer träffas och babblar på om relationer och sex… och sex. Det låter fruktansvärt så här i skriven text – men i rutan fungerar det. Skämskudden hade spelat en stor roll för tittaren, om det inte vore för att karaktärerna är så stereotypa (på ett bra sätt) att man hela tiden anar vad som komma skall. Ändå skrattas det.

Det hela utgår egentligen från de normala Susan och Steve. Alla diskussioner kanaliseras till sina respektive ytterligheter, och görs därmed skruvat roliga, genom att låta de egoistiska ”Jane & Patrick” dra tråden åt sitt håll, för att sedan låta ”Jeff & Sally” spegla den raka motsatsen. Ungefär som de klassiska ”ängeln och djävulen” som annars vanligtvis syns över axeln på Pluto (eller den lilla flickan i Pinks nya video) när han ställs inför moraliska dilemman.

Poängen med allt det här är givetvis... ingen vet. Coupling är kul och ni borde se den.

På BBC.com finns det fantastiskt roliga citat och diverse test att underhålla sig med. Exempelvis:

"I need breasts with brains. I don’t mean individual brains, obviously... I mean, not a brain each. You know, I like intelligent women, but you’ve got to draw the line somewhere... I think breast brains would be over-egging the woman pudding." (Jeff)

Sally: Mary Kelly thinks you’re a complete idiot.
Patrick: Then why does she keep looking at my arse when we’re talking?
Sally: She’s lip-reading.

älskar den mäktiga satsningen...

... men hatar det supertöntiga citatet längst ned.

Varför inte slänga in "skrattfest" när ni ändå håller på TV3? En sån här liten detalj kan verkligen förstöra allting för TV-Listan, och vad är det vi kan vänta oss egentligen? "Årets bästa komediserie", som Gradvall och de flesta andra tycker... eller en fräsh Uffe Brunnberg-fars på Intiman, som Knave och TV3s marknadasavdelning vill få oss att tro? Ja, det här är en kraftig (och lite löjlig) överreaktion - men det här är viktigt god damn it. SKÄRPNING

Kritik!

TV-Listan har fått ilsken kritik. Det uppskattas. I det här fallet gällde dock kritiken (som förövrigt kom in kl. 03.00 i söndags natt) TV-Listans påhopp på den svenska översättningen av Unscripted, dvs. Oskrivna Blad. Så… för att klargöra:

När SVT konsekvent mörkar starten av sitt nya inköp, inte ger tittaren någon typ av information och dessutom lägger det på barnprogramtiden 20.00… så anser TV-Listan att det är en tydlig signal att man vänder sig till de redan insatta – som känner serien som Unscripted. Just därför känns Oskrivna Blad som en onödigt påhittig titel och just på SVT känns den till och med vilseledande... vilket kanske rent av var avsikten. När TV-Listan i godan ro satt och zappade… och digital boxen informerade om att det var ”Oskrivna Blad” på SVT så var det bara det faktum att siffran 3 inte fungerar på fjärrkontrollen som gjorde att det första avsnittet faktiskt sågs.

På svt.se står det nu att nästa avsnitt går på tisdag kl. 20.30… och TV-Listan är nästan helt säker på att det INTE var den ursprungliga sändningstiden, vilket ytterliggare späder på hatet mot Sveriges Televisions programavdelning.

Men – avsnitt fyra var hur som helst bra. Inte fantastiskt, men serien är för annorlunda/galen för att ett enskilt avsnitt ska kunna överväldiga en. Det känns väldigt bra att se serien, äkta… vilket såklart är hela poängen. TV-Listan gillar Bryan Greenberg bäst, även om Kristas utskällning av (fel) castingagent inför Sam Mendez var höjdpunkten.

Betyg på Episode 4: 7/10.

Översättare är som fotbollsdomare.

Översättare är som fotbollsdomare. Om de gör sitt jobb på korrekt vis så märker publiken inte att de är på plan/i bild över huvudtaget. På samma sätt, fast tvärtom, kan ett felaktigt utdömt kort eller ett oriktigt översatt ord få samma publik att direkt fokusera på saker som inte har med handlingen/matchen att göra. Domaren/översättaren gör då sig själva till ofrivillig huvudperson, dvs. Anders Frisk. Vad motsvarande översättare heter har TV-Listan inte koll på, men det är tveksamt om han/hon någonsin blivit mordhotad.

En av TV-Listans favoritöversättningar (tack Bulk för det klassiska mailet), som kommer från ett mycket tidigt OC-avsnitt där coola pappa Sandy visar att han är nere med kidsen genom att avsluta ett meningsutbyte med gatans version av Donnie Brascos mångbottnade Forget About It, Word. Detta översattes med det inte riktigt lika street-smarta svenska lågstadieuttrycket Tummis, en formulering som på allvar inte används sedan röd&vita rosen var hett på Södermalm 1980, och som naturligtvis ger dialogens tänkta poäng rakt motsats effekt. Detta i sin tur påverkar scenen, karaktären och hela jävla familjeförhållandet. Vem vill vara gift med en man som i vuxen ålder slänger sig med uttrycket Tummis? TV-Listan säger inte att det bara beror på det, men mamma Kirstens alkoholproblem har eskalerat under åren och familjen Cohen repade sig aldrig. Nu känns varje avsnitt som en evighetsscen i Sunset Beach. Varför Kanal 5, varför?

Och nu när det här inlägget kom att handla om OC kan TV-Listan passa på att tipsa om Peter Gallaghers soloplatta ”Seven Days In Memphis” (EPIC). Kolla in sajten och den charmigt regniga videon där OC-pappan och OC-mamman spelar ut hela det sentimentala registret till Lucinda Williams-låten Still I Long For Your Kiss (finns även på I-Tunes). Onekligen ett måste för de devota OC-fansen.

But I digress… det här skulle egentligen handla om veckans avsnitt av Unscripted, House, The Wire och Six Feet Under. Samt smygtitten på den nya serien Surface som börjar på Canal Plus inom kort. Oh well – en annan dag.

Invasion

Invasion tappar tittare och ligger på en skrämmande låg nivå nu, men jag tycker samtidigt att programmet blir bättre och bättre. Det är lite mjäkigt och och väl gulligt ibland, men såna här serier får ta genvägar tycker jag. Det hör liksom till. Hur som helst - det ska bli intressant att se vad som händer med tittandet när OS är över.

Nu kör vi!!!

Varmt välkommen på TV3:s exklusiva förhandsvisning av komediserien

My Name Is Earl

Stockholm på biograf Park, Sturegatan
Göteborg på biograf Royal, L. Nygatan 2
Malmö på biograf Palladium, Söderg. 15

My Name Is Earl är en prisbelönad komediserie som handlar om småtjuven Earl Hickey. När han blir lämnad av frun samtidigt som han blir påkörd och tappar en högvinstlott böjar han fundera. Kan det vara så att dåliga människor råkar ut för dåliga saker? Utrustad med en lista över allt trasigt han någonsin gjort försöker han ta reda på hur det egentligen fungerar med karma.

Karma is a funny thing!

Välkomna!